Washington D.C.

Igår var vi runt i den värmepanna som i folkmun kallas Washington D.C. Det var huuuur varmt som helst, och jag kommer nästan inte ihåg när jag svettades så ymnigt sist. Det enda som kunde hålla våra humör uppe var att alla andra såg precis lika dränkta ut som vi gjorde, så det var visst inte bara vi som svettades.

Vi började dagen med att få lite ordentlig kaffe. Vilket i USA är lättare sagt än gjort då deras "normala kaffe" smakar och liknar piss från en berusad örn. Sen tog vi tunnelbanan in till Foggy Bottom-stationen där vi fick lite frukost bestående av en vårrulle och en kringla med salt. Spännande frukost, va? ;)

Vi gick ner till Lincoln Memorial vilket ligger ståtligt på en liten kulle där man kan se hela vägen bort till Capitol Hill. Lincoln statyn är stor och maffig, och precis lika imponerande som man ser den i filmer.
Vi tog en isglass för att svalka av oss lite, men den smakade mandelmassa (bläääk!) så det fick bli vatten istället (woohoo!).
Vi gick förbi Vietnam monumentet och det var faktiskt inte så stort och flådigt som många av de andra, utan lite tystare, mer nedtonat och med en överhängande känsla av respekt för de stupade. För er som inte vet är det en lång vägg med namnen på alla de som stupat i Vietnam kriget. Tydligen så kommer fler och fler namn in på väggen då de hittar resterna av stupade bort i Vetnam, och namnet kommer först på väggen då man har bevis för att ngn är död.

Vi hasade oss vidare i värmen och kom fram till "World War II" memorial vilket liknade något en grekisk kung skulle kunnat ha rest. En massa pelare med ornament och en fontän i mitten som pricken över i't. Pampigt så det förslår..

Efter det tog vi oss upp och hälsade på Jojje. Eller som ni kanske känner honom, George W. Bush. Återigen känns det lite overkligt att stå och glo in i Vita Huset (ok, man kommer inte SÅÅ nära, men ändå) och man får ibland stanna upp och tänka "Det här är verkligen Vita Huset".

Vi traskade vidare för att få i oss lite lunch, och syrran tyckte det var passande att vi åt lunch på ett ställe som hette "Potbelly" (Kulmage) eftersom hon tyckte det beskrev min form efter dessa veckor av snabbmat, munkar och diverse friterade saker :D
Potbelly's mackor var helt gudomliga, och efter lite mat i maggen och ett fint attack-skyfall var vi både glad i hågen och redo för ytterligare äventyr.

Så nu gick vi med lätta steg ner till Washington Monument, vilket ser ut som en stor Obelix och är megahög. Alla biljetter för dagen var dessvärre sålda, så vi kunde inte gå upp till toppen, så vi gick in på Naturhistoriska Muséet istället (det fanns AC där :)
Vi kikade på fossiler av diverse slag, uppstoppade djur, och Fia fick se hur kvinnan utvecklats från en dinosaurie fram till hur dom ser ut idag. ;)

Jag hade en svart t-shirt på mig, och salterna jag avsöndrat under dagen hade nu torkat på tröjan, och jag liknade ett stort Wienerbröd med vit glasyr på tröjan. Sååå snyggt så!!!
Men nu tyckte vi det var dags att vi fick svettas lite igen, så vi gick bort mot Caitol Hill.
Både jag och syrran kände att vi var nära bristningsgränsen för hur mycket av denna brännande hette vi kunde klara av. Så knappt hade vi kommit fram till Capitol Hill innan vi tittade på varandra och bestämde oss för att dra hem istället.

Det skulle visa sig vara en alldeles förträfflig idé. Både Andrew och Sara var redan hemma, och de tog med oss ut på lite middag på en Mexikansk restaurant vars namn jag redan glömt. Maten var superb, och deras frozen Margharitas var fullkomligt magiska.

En sak med Washington DC är att vi hela tiden förknippar det vi ser med filmer vi sett. Capitol Hill användes tydligen i bla. "Legally Blonde" och "Mars Attacks", Vita Huset används i massvis av filmer, Vattnet mellan Lincoln Memorial och Washington Monument är där Jenny och Forrest återförenas i "Forrest Gump", Lincoln Memorial där Martin Luther King Jr. höll sitt berömda "I have a dream"-tal (var visserligen ingen film).

Idag ska vi tillbaks till WDC för att besöka ytterligare ett par Museum vi blivit rekommenderade. Sen ikväll ska vi nog ta ett par drinkar där Sara extraknäcker, och imorgon bär det av mot det stora äpplet..

Ta det piano, Skandinavien!

/M & S