onsdag 11 juli 2007
Det sista inlägget..
Jaha.. då var man hemma igen då.
”..we’ve come to the end of the road..” *sjunger lite Boyz II Men*
Det känns lite vemodigt att komma hem igen får vi nog erkänna. Resan känns redan som en avlägsen dröm, ngt som hände för lääänge sedan. Tror vi får ta och gå igenom bilderna så vi kan återuppleva allting gång på gång på gång.
Hemresan gick iallafall finfint.
Det hände en rätt cool grej i shuttle bussen melan hotellet i NYC och flygplatsen. Både jag å Fia satt mest tysta och stirrade ut genom fönstrena. Bägge två var lite nere över att åka hem och funderade nog på att sno bilen och köra en ny roadtrip.
Medans vi åker där i lite stum tystnad kommer plötsligt Daughtry's låt "Home" på radion. För er som inte hört den sjunger dom: "I'm going home, back to the place where I belong". Så jag och Fia tittade på varandra, log lite och accepterade plötsligt vårat öde att behöva åka hem igen. Trots att vi haft det jättekul och egentligen inte alls ville åka hem igen.
Flygresan var lugnt och fin. Fias ”sova-djupt-för-att-inte-vara-flygrädd”-medicin fungerade inte speciellt bra, men hon lyckades nanna en stor del av tiden iallafall. Dutti Fia!
Vi kom till Arlanda, Fias väska kom bland de första på bandet. Sen fick vi vänta på min. Sen väntade vi lite till.. och ytterligare lite till. SEN kom den.. Jag såg den redan på avstånd eftersom jag täckt den med klistermärken. Däremot var den nu klädd med ngt som jag inte satt dit själv. Den hade nämligen blivit surrad med en vit tejp på tre ställen kring väskan. Och det var ganska uppenbart vad som hade hänt. Väskan hade blivit inspekterad av USA’s kontrollanter.
Mycket riktigt så stog det ”INSPECTED” på tejpen. De måste ha hittat ngt de trodde var farligt bland alla mina Steak-såser, Liquid Smoke-marinader, plåtskyltar och de frön jag snodde från nationalparken i Washington (sshh.. säg inget till Walker Texas Ranger).
Jag tror inte de tog ur någonting, jag har inte riktigt kollat igenom den ännu, men jag är imponerad över att de fick igen den igen. Personligen fick jag äta 4 happy meal, och sen sitta på väskan för att jag skulle få igen den.
Det här blir det sista inlägget för den här bloggen. Våran USA-resa är slut och nu börjar allvaret med räkningar, rödljus i trafiken, mat som inte blivit friterad, lagar & regler samt väckarklockor som brutalt rycker en ur ens skönhetssömn tidigt om mornarna.
Vi hoppas iallafall att ni gillat att läsa om vår lilla resa. Det har varit ett rent nöje att skriva om den iallafall.
Ta det lugnt i framtiden!
/The Syskon, Mattias & Sofia Malré
USA Roadtrip 31/5 -> 8/7 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Slutet gott allting gott..!
Välkommna hem, det har varit riktigt kul att följa med runt omkring i USA =) Hare gött så ses vi på Fredag eller Lördag när jag kommer ner till Malmö.
Tjabba & tack för underhållningen varje morgon!
//Calle Sthlm
Ville bara säga ett stort tack till Mattias och Sofia för att ni har delat med er av er berättelse och bilder från er Road Trip i USA. Verkligen jätte roligt att läsa om alla ställen ni besökt och att se alla era bilder.
Hälsningar Lotta i Gävle som är ett stort USA freak :o)
Det har varit roligt att följa er resa, även om ni är för mig helt obekanta och två vanliga svenssons. Däremot kan jag inte ljuga om att jag tycker Herr Mattias var en snygging! Det har inte gjort ont att titta på Sofia heller, även om jag inte spelar i den ligan..!
Mvh Annika
Tack för all härlig läsning av er framfart i USA. Vet att ni har haft det jättebra.Tycker dock att det är skönt att ha er hemma igen.
Paps
Uj.. nu sitter jag ju nästan här och rodnar.. Tackar för det Annika..
:)
Sofia och Mattias - ett stort nöje har det varit att sitta och återuppleva er resa, liksom att tänka tillbaka på mina egna USA-resor. Sitter nu tredje kvällen i sträck framför datorn och kan inte sluta :-) Det har alltid varit min dröm att just göra en bilresa över hela USA, men det har aldrig blivit tid, utan jag har fått nöja mig med kortare trippar med flyg hit och dit. Reste första gången till USA redan 1961 men jobbade då på Svenska Amerikalinjens M/S Stureholm. Ni var ju inte ens födda då! Jag var 17 år och minns än hur häftigt det var att hoppa upp på en barstol i New Orleans och beställa en hamburger + coke, för totalt ca 50 cent!! Efter den resan var jag såld och har återvänt många gånger och haft nöjet besöka de flesta av de platser ni varit på. Kul att ni lagt ner så mycket jobb på trevliga bilder och dokumentation. Avundsjuk är jag! Hittade ingen mailadress till er, så därför blev det lite långt här i stället. Keep up the good work! Tack! //Bengt på västkusten
Hejsan Bengt!
Kul att du gillade det vi skrivit! Alltid härligt att ta en trip down memory lane, och jag får erkänna att jag smygt in på bloggen ett par gånger om dagen, bara för att återuppleva allt om och om igen.
New Orleans var nog också en av våra favoritställen. De som bor där verkar ha en sådan härlig rytm i kroppen som genomsyrar hela deras liv, och man kan nästan se de karibiska infuenserna i deras avslappnade sätt att vara.
Tackför de fina orden, och hoppas du kommer tillbaks till "Naahrleans" snart!
Mvh
Mattias
:)
Skicka en kommentar