Örnarna har landat / The eagles has landed..

Yupp... vi har ankommit till New York!!!!

First of all! Millions of thanks to Andrew for the directions to get to New York! You really helped us out, and we got here straight away!!

Vi började morgonen med att sova av oss ölen och drinkarna vi fick i oss i Arlington/Washington DC igår kväll. Vi tog en liten brunch med Andrew och begav oss sen upp not New York.

Vi hade fått veta att det borde ta runt 3 timmar att ta sig från Washington och NYC, men det visade sig ta mer uppemot 5-6 timmar.
Det första besväret var att överhuvudtaget komma UR Washington, vilken ibland kan visa sig vara problematiskt. Men Andrew hade gett os finfina instruktioner om hur vi skulle åka så det gick som på räls och vi åkte inte fel en enda gång under hela dagen :D

Vi har egentligen bara åkt på en massa olika motorvägar hela dagen, och det känns lite eftersom vi bägge två känner oss ganska mosiga i skallen just nu, hahahaa..
Vi fick sitta en hel del i trafikköer, speciellt utanför Baltimore och Philadelphia men annars flöt det på ganska bra...
...ända tills vi körde av The New Jersey Turnpike och skulle in i Lincoln Tunnels som tar en under vattnet coh in på Manhattan. Vi satt nog i köer i strax över en och en halv timme, och det gick verkligen i snigelfart. Jag tömde alla svordomar jag kan både två och tre gånger, och jag fick tom. hitta på lite nya fula ord bara för att fylla ut det med :)
Tydligen ligger det inte i mentaliteten att alla ska åt samma håll, och att man väntar på sin tur att komma igenom tull-båsen eller om man väntar i kö på att komma någonstans. Här kör man gärna förbi hela kön, och förväntar sig att bli insläppt längs framme vid infarten. Sådant kan få mig helt vansinnig, och jag tror jag fick ett par hjärtinfarkter under eftermiddagen.

Vi kom iallafall in på Manhattan efter 30 rynkor, 500 gråa hår och en kolsvart tunga (på mig alltså, Fia ser förtfarande ut som en ängel). Jag kan i ärlighetens namn inte förstå hur man orkar ha en bil på Manhattan. Trafiken är heeeeeelt sjuk, och vi stog som gjutna MITT i ett par korsningar under resan till hotellet, men det verkade inte vara ngt ovanligt med att man får stå och vänta ett par-tre ljusbyten innan man faktiskt kan åka vidare.

Annars ser NYC riktigt kul ut från en bil. Fullt med glada människor i Limousiner som ljublar och gormar genom takluckan, en massa orginal som sitter längs gatorn, och såklart en hel drös med turister som alla går med ansiktet i vädret för att se upp på alla de fina, höga husen.

Men vi kom fram till vårat hotell till sist, vi fick hjälp med att få upp väskorna på rummet (dom väger runt 50kg styck vid det här laget) och sen åkte jag iväg för att lämna av vår gamle stridskompis som hjälpt oss genom hela USA. Ja jag talar såklart om vår silverfärgade vän, Impalan.
Det var med vemod som jag lämnade in henne till National biluthyrning, och vi önskar henne allt väl i framtiden. Hoppas att alla framtida hyrare kommer att spela lika bra musik som vi gjort, och att de fyller henne med god bensin och pumpar upp tassarna på henne ordentligt.
Mätarinställningen stog på runt 8000 miles när vi hämtade bilen i San Francisco, och nu när vi lämnade av den stog mätaren på 13182. Vi har alltså kört runt 5200 miles på denna resa, dvs. lite över 8200 kilometer. Coolt va?? :D

Nu har vi fått lite mat i maggen, Fia är i duschen och vi är redo att kika lite på vad NYC har att erbjuda en lördag kväll.

Ta det piano, Skandinavien!

/M & S

Washington D.C.

Igår var vi runt i den värmepanna som i folkmun kallas Washington D.C. Det var huuuur varmt som helst, och jag kommer nästan inte ihåg när jag svettades så ymnigt sist. Det enda som kunde hålla våra humör uppe var att alla andra såg precis lika dränkta ut som vi gjorde, så det var visst inte bara vi som svettades.

Vi började dagen med att få lite ordentlig kaffe. Vilket i USA är lättare sagt än gjort då deras "normala kaffe" smakar och liknar piss från en berusad örn. Sen tog vi tunnelbanan in till Foggy Bottom-stationen där vi fick lite frukost bestående av en vårrulle och en kringla med salt. Spännande frukost, va? ;)

Vi gick ner till Lincoln Memorial vilket ligger ståtligt på en liten kulle där man kan se hela vägen bort till Capitol Hill. Lincoln statyn är stor och maffig, och precis lika imponerande som man ser den i filmer.
Vi tog en isglass för att svalka av oss lite, men den smakade mandelmassa (bläääk!) så det fick bli vatten istället (woohoo!).
Vi gick förbi Vietnam monumentet och det var faktiskt inte så stort och flådigt som många av de andra, utan lite tystare, mer nedtonat och med en överhängande känsla av respekt för de stupade. För er som inte vet är det en lång vägg med namnen på alla de som stupat i Vietnam kriget. Tydligen så kommer fler och fler namn in på väggen då de hittar resterna av stupade bort i Vetnam, och namnet kommer först på väggen då man har bevis för att ngn är död.

Vi hasade oss vidare i värmen och kom fram till "World War II" memorial vilket liknade något en grekisk kung skulle kunnat ha rest. En massa pelare med ornament och en fontän i mitten som pricken över i't. Pampigt så det förslår..

Efter det tog vi oss upp och hälsade på Jojje. Eller som ni kanske känner honom, George W. Bush. Återigen känns det lite overkligt att stå och glo in i Vita Huset (ok, man kommer inte SÅÅ nära, men ändå) och man får ibland stanna upp och tänka "Det här är verkligen Vita Huset".

Vi traskade vidare för att få i oss lite lunch, och syrran tyckte det var passande att vi åt lunch på ett ställe som hette "Potbelly" (Kulmage) eftersom hon tyckte det beskrev min form efter dessa veckor av snabbmat, munkar och diverse friterade saker :D
Potbelly's mackor var helt gudomliga, och efter lite mat i maggen och ett fint attack-skyfall var vi både glad i hågen och redo för ytterligare äventyr.

Så nu gick vi med lätta steg ner till Washington Monument, vilket ser ut som en stor Obelix och är megahög. Alla biljetter för dagen var dessvärre sålda, så vi kunde inte gå upp till toppen, så vi gick in på Naturhistoriska Muséet istället (det fanns AC där :)
Vi kikade på fossiler av diverse slag, uppstoppade djur, och Fia fick se hur kvinnan utvecklats från en dinosaurie fram till hur dom ser ut idag. ;)

Jag hade en svart t-shirt på mig, och salterna jag avsöndrat under dagen hade nu torkat på tröjan, och jag liknade ett stort Wienerbröd med vit glasyr på tröjan. Sååå snyggt så!!!
Men nu tyckte vi det var dags att vi fick svettas lite igen, så vi gick bort mot Caitol Hill.
Både jag och syrran kände att vi var nära bristningsgränsen för hur mycket av denna brännande hette vi kunde klara av. Så knappt hade vi kommit fram till Capitol Hill innan vi tittade på varandra och bestämde oss för att dra hem istället.

Det skulle visa sig vara en alldeles förträfflig idé. Både Andrew och Sara var redan hemma, och de tog med oss ut på lite middag på en Mexikansk restaurant vars namn jag redan glömt. Maten var superb, och deras frozen Margharitas var fullkomligt magiska.

En sak med Washington DC är att vi hela tiden förknippar det vi ser med filmer vi sett. Capitol Hill användes tydligen i bla. "Legally Blonde" och "Mars Attacks", Vita Huset används i massvis av filmer, Vattnet mellan Lincoln Memorial och Washington Monument är där Jenny och Forrest återförenas i "Forrest Gump", Lincoln Memorial där Martin Luther King Jr. höll sitt berömda "I have a dream"-tal (var visserligen ingen film).

Idag ska vi tillbaks till WDC för att besöka ytterligare ett par Museum vi blivit rekommenderade. Sen ikväll ska vi nog ta ett par drinkar där Sara extraknäcker, och imorgon bär det av mot det stora äpplet..

Ta det piano, Skandinavien!

/M & S

"West Virginia, mountain mama.. "

"... take me home country roads" *sjunger*

Igår tog vi resan från södra Virgnia, vidare uppåt genom Shenandoah National Park för att komma till Washington där vi ska hälsa på Andrew och hans tjej Sara.

Men först åkte vi till Appomattox som är en liten stad i södra Virginia. Staden är känd för att vara platsen där sydstaterna och General Lee, skrev under sin surrender till nordstaterna och General Grant. Det var alltså där som det amerikanska inbördeskriget slutade. "Where america united", som det stog på en massa skyltar.
Det fanns en massa bilder på gamla soldater som var där då det hela hände, den 9:e april 1865, och bland bilderna hittade vi en bild på en svensk legosoldat (bild i galleri't kommer senare idag)

Fia sprang runt och anföll spöken och lekte soldat på de fälten där de gamla slagen stod, och jag stog längst bak i leden och kommenderade trupperna framåt.
Men det var en severe thunderstorm på antågande, så vi fick avbryta leken och hoppa in i bilen igen. Soldater av vår kaliber vill inte bli blöta, hahaha!

Efter det tog vi turen upp mot Shenandoah National park (jag kanske stavar det fel, men hey.. kan du klandra mig?? :)
Andrew hade berättat att det var några av de finaste vyerna Virginia kan bjuda på där uppifrån, så det var vi ju bara tvungna att se.
Vi körde in och det var mycket riktigt väldigt fint att se ut över de andra bergen och slätterna nedanför. Vi körde vidare, och plötsligt står det en hjort bredvid vägen!!! Vi stannar såklart och tar en massa bilder på besten, som mest står och glor på oss. Coolt som fan.. Men det har man ju visserligen sett lite av innan. Kanske inte riktigt på ett par meters avstånd, men ändå.

Vi hade knappt kommit 300 meter innan fia skrek "BJÖÖÖRN!!!!". Jag fattade knappt vad hon menade, men sen såg jag den lilla brunsvarta krabaten till vänster om vägen. Han stog och ät blommor och gräs och brydde sig knappt om oss alls.
DET VAR DÄREMOT COOLT!! Varken jag eller syrran har sett en björn i det vilda förut, så det här var stort.
Vi åkte en liten stund till, och vad dyker upp då? En björn till. Återigen stog han och åt lite vid sidan av vägen, men tittade visserligen på oss.

Under resans gång såg vi ytterligare en björn och en tvättbjörn (som vi tidigare bara sett överkörda längs vägen). Så resan genom nationalparken visade sig bli en succé.

Sen drog vi över till Andrew & Sara, och efter middagen bjöd de på en "Washington by Night" tur i bilen där vi såg Pentagon, Vita huset, Capitol hill, FBI's huvudbyggnad, Washington Monument och Lincoln Memorial.

Nu är vi klara och redo att se allt vad Washington har att bjuda på!

Ta det piano, Skandinavien!

/M & S

Gunslinger

Igår började vi åka norröver mot North Carolina.. Trodde vi..

Det som egentligen har varit svårast i det här landet, har faktiskt varit att överhuvudtaget komma UT ur storstäderna. Att hitta in är egentligen inga problem, men att ta sig ut igen är alltid lika intressant.
Vi började med att äntligen få tag i ett par sandaler som lyckats hålla sig undan sedan San Francisco. Men nu är dom mina. VICTORY IS MIIIINE!!! MOUGAHAHAHA!!

Efter det började vi trockla oss in bland småvägarna i Georgia för att ta oss till en liten, liten stad som heter Lawrenceville. Där finns det nämligen möjlighet att bara valsa in och hyra maskingevär, och det låter ju för kul för att låta bli :)

Så kika lite mer under bilderna vi tog där inne så ser du mer. Vi provade iallafall att skjuta en Colt 635, och en Glock 20, 9mm.
Colten var ganska lätt att skjuta med och hade inte en speciellt kraftig rekyl. Glocken däremot lät desto mer, och sparkade tillbaks som en sur Åsna.
Det var iallafall kul som fasen, och Fia var överraskande bra både med Glocken och Colten.

Inne i butiken fanns det en mängd olika vapen man kunde köpa. Bland annat kunde man köpa en Karl Gustaf från 1902 för 300$.
Det var en kille i 23-års åldern där inne som gick runt och snackade om vapen, ammunition, olika gevärskolvar osv. Sen tittade han på en AK-47 som man kunde handla. Han testade den, klämde och vägde av den, och köpte till sist denna AK. Han handlade tom. till en kniv han kunde ha längst fram som bajonett på hans AK.
Så här står alltså denna machokille, men en nyinhandlad AK-47 med kniv/bajonett längst fram. Och när han hör att vi ska åka upp genom North Carolina vänder han sig till oss och säger: "Ska ni genom North Carolina borde ni åka genom Durham. De har helt underbara spa-anläggningar där".
Hur bizarrt är inte det då? :D

Vi hade egentligen tänkt sova inne i North Carolina inatt, men kom aldrig så långt. Så nu ska vi bara göra oss i ordning och så tar vi en scenic route genom skogen. The Locals säger det ska vara fint längs vägen via "Blue Ridge Road" (hoppas bara inte vi blir utlurade i ett Deliverence-scenario).

Ha det gott!

/M & S

Sixflags over Georgia

WOO-HOO!!!!
Idag har vi varit iväg på "Sixflags" som är en nöjespark med en massa bergodalbanor och andra roliga saker.
Det senaste "monstret" heter Goliath och har en fallhöjd på över 61 meter vid första krönet, håller på i mer än 3,5 minut och når en hastighet av över 115km/h. Det var som ni kan förstå huuuuur coolt som helst!
Där har vi iallafall spenderat dagen. Blivit lite solbrända i nyllet och fått nackspärrs-känning efter alla turer i banorna.
Vi har uppdaterat med fler bilder i galleri't så du kan se lite mer om du vill!

Sov så gott Skandinavien!

/M & S